Livet har för många möjligheter...

Erkänn, tanken är smått svindlande, och den medför ett gigantiskt ansvar. Ja, ansvaret för sitt egna liv alltså. Liberaler och annat löst folk tjatar jämt om individens ansvar, måste erkänna att jag i det avseendet håller med dem. Kanske skulle man kalla mig kommunistliberal? Har kommit på mig själv allt oftare med att filosofera över just individens ansvar för sig själv. 

Måste säga att jag tror inte att folk skulle orka stå och skrika "jävla kommunistliberalbisexuelldjurplågarehästtönt!!!" efter mig. Med andra ord ska jag börja kalla mig kommunistliberal. Haha, livet är väl för härligt. 

Grunden till denna otroligt djupa tankegång är att jag börjat fundera över andra saker man kan läsa på universitetet. För några år sedan när jag var i mitt politiska esse och utklassade folk i varenda diskussion jag hänsynslöst kastade mig in i, var jag rätt peppad på att plugga till samhällsvetare eller något liknande samhällsinriktat. Typ. Men sedan kändes det inte helt rätt längre, och min senaste idé är då jägmästare. Nu fick jag reda på att det finns någon slags pol.mag-program med miljöinriktning, och hur intressant låter inte det! 

Men vad fan.. Jag lär väl hinna ändra mig till nästa vecka igen, så ignorera det här blogginlägget.

Mitt idealjobb vore: Få arbeta med att rädda världen, upplysa folk, rida lite dressyrhästar, traska omkring lite i skogen och testa saker (dock inte vattenprover.. för mkt vidrigheter förekommer i stillastående vatten, fick traumatiska upplevelser och kan aldrig bada i öjebyn igen), med 1 ½ timmes lunch på 75%, välbetalt givetvis.  ;) 

:/ironi/:Kruxet i det hela är ju även att man måste få ut någon slags fin titel av sin utbildning, jag får ju inte vara sämre än resten av min akademikersläkt:/ironi/: