århundradets sämsta debattinlägg?

Detta blogginlägg kommer behandla denna "debatt"artikel.

Jag är förmodligen inte den enda som inte fattar vad de vill få fram. Jag försöker förstå, men alltså, det går inte.

Hela texten känns så bisarr att misstanken om att de intagit meskalin och flugsvamp tillsammans med lite rödvin

är fullt rimlig. De verkar ju åtminstone ha en poäng, som döljer sig bland alla obegripliga adverb och substantiv.

Speciellt det här undrar jag mycket över: "När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen?

Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?".

Samtidigt skriver de om hur jämställdheten tar död på passionen. Män som tar hand om sina barn, är inte längre

attraktiva. Män ska vara MÄN, riktiga jävla karlar som grillar, dänger sin fru i väggen när hon inte diskat ordentligt

(just ja, nu mer finns det ju diskmaskin), bjuder hem "grabbarna" på fotbollsvm, öl och chips. Sen går de ut och

misshandlar fjollor på stan. Ja fysatan, det vore härligt att vara en riktig karl.

Jag är mållös.

Och nu kommer fortsättningen. Nu förnekar de att de förordar kvinnomisshandel,

och skriver även:

"Man anar hyckleriet bland feminister och kärnfamiljsförespråkare, brister ska döljas, mörkret förträngas, känslor inte levas ut. Ett litet land saknar fördelen av variationer i sin struktur, makten delas av alltför få, vi slår oss för bröstet med vår egen förträfflighet. Har vi redan glömt att nazisterna var så säkra på vår lojalitet att de inte ens behövde invadera oss?”

Jag är varken feminist eller kärnfamiljsförespråkare, men antar att jag ändå räknas dit iom att jag förespråkar

jämställdhet. Nu får de där medelålders kvinnorna hålla i sig om de läser detta; jag tycker sverige ska bli ÄNNU MER jämställt! För i allmänhet så finns det inget land som är speciellt jämställt, sådär jämställt att man ska kunna känna sig nöjd. Nej, den dagen väntar jag fortfarande på.

Fattar inte att jag ödslar tid på en så meningslös debattartikel, jag tror snarare de skrev den för att få kontakt med dessa riktiga karlar som de efterfrågar. 

Det blir onekligen en karg vinter..

Lågkonjunkturen har långsamt börjat knacka dörr lagom inför vintern. Jobben har börjat sina, och det är bara rikemännen som köper nya bilar nu (de tjänar säkert på det med något skatteavdrag). Exempelvis i stockholm så tjänar ungdomar 11000 kr mindre i snitt om året, än av i början av 2000talet, och ojämlikheten ökar (överallt).Vidare, så gjorde LO och Svenskt näringsliv (hurra för den fackliga eliten som går på parmiddagar med SvN), en undersökning (ja, även den i sthlm), där de extrema inkomstklyftorna leder till en segregerad stad, i klarspråk;de rika på lidingö och östermalm, och parasiterna i samhället, dvs invandrarna och arbetarklassen (iofs, arbetarnaär ju bra att ha, de jobbar ju nästan gratis ibland, spec fruntimmren), får tag i en orenoverad 3:a i jordbro eller rinkeby eller i någon annan halvskabbig förort. 

Det intressanta är, att man kan läsa om detta i i princip alla tidningar. Det är en allmän vedertagen sanning, som inte speciellt många ifrågasätter, möjligen de som inte är så värst allmänbildade. Frågan man kan ställa sig, är ju då; Vad orsakar detta?
De flesta (ja alltså, de allmänbildade), inser ju att det är högerpolitiken. Samtidigt rapporterar de om problemensom denna politik medför. Så småningom, social misär. Och så kallar de sig själva för moderater, sossar, muffare,folkpartister och centerpartister. Vpkare, som hyllade Stalin, och nu gärna stöttar moderaterna och liknande för att inte slängas ut ur maktens korridorer. 

Och så är de stolta över vad de åstadkommit. Stolta.

NU ÄR JAG JÄVLAT SÄKERT FÖRBANNAT!

Nu har jag FANIMEJ FÅTT NOG!

Jag är så förbannat less på någon man betraktar som vän, trots att personen i fråga tar varenda jävla tillfälle att berätta för mig hur jävla värdelös, lat, oduglig och dålig jag är. Och min flickvän är precis lika jävla värdelös och dålig hon med. Hon förnedrar exempelvis DVÄRGAR för hon SKÄMTAR OM DEM?! HÖRT TALAS OM ETT JÄVLA SKÄMT!?!?! Läs förförra inlägget för att få ännu mer exempel på hur jävla dålig jag är. Sen tror personen i fråga att h*n ska kunna bestämma över vad jag ska göra, och vilken slags moral jag ska ha för att passa in i personens jävla mall över hur man ska vara, annars är man misslyckad. 

Jag verkar för övrigt inte betyda nånting alls längre för den här personen, men ändå anser h*n sig ha rätt att klaga, gnälla och bestämma över mig, uppenbarligen utan att ha den minsta respekt för mig alls. 

VARFÖR I HELA VÄRLDEN ska jag isåfall lyssna på vad personen säger? Jag tänker fan INTE ta mer skit!

Och idag flyttade sektis, vilket är väldigt sorgligt för nu är det VÄLDIGT ONT om vettiga personer här! 

Och till råga på allt var det en jävla fitta till kärring som trängde sig före i kön på dollarstore när jag och frugan var där och handlade idag och var så förbannat jävla dryg, FYFAN jag ville bara nita henne mellan ögonen och sparka på hennes jävla skallben tills det spräcktes. 

Jag låter gärna gamla tanter och gubbar gå före i kön om de verkar trötta och slitna men då ska dom fan vara trevliga!!!!

Det här suger

Jag har inte varit labil på flera dagar. Det är ganska tråkigt om jag ska vara ärlig. Om jag inte är labil så kan jag inte bli så upprörd och då kommer jag inte på någonting att skriva om. Jag inser att det jag skrev ovan får mig att låta som en fjortis som skriker efter uppmärksamhet, folk får väl tolka det som de vill.

Igår var Slurken svullen i hasen igen, det känns som en galla men ändå inte.. Ska se vad som händer med den, han är ju inte halt eller ömmar eller något. Usch så hemskt om han skulle bli halt. Jag ryser vid blotta tanken. Mitt lilla gulligull, inte för att han är så liten. Måste erkänna att jag verkligen tycker om den hästen trots att han verkligen driver mig till vansinne ibland. Det är väl ingen nyhet iofs, men det kan vara bra att påminna sig om det när allting gått åt helvete och man bara känner sig värdelös med precis allt som har med hästar att göra och tänker att man lika gärna kan börja om i en nybörjargrupp på ridskolan. Det känns som om vi har kommit ut ur den värsta testperioden nu iaf.. Han är ganska snäll att hantera och så nu, och har blivit jättefin att tömköra. Ska vänta några veckor till innan jag rider dock. Träna på att stå still, exempelvis. Ja, herregud dessa kallblodstravare ^-^. Man kan inte leva med dom, och inte utan dom. Höhö.

Man blir vad man blir gjord till

Jag blev: en människa med extrem självdistans. 

Jag funderade lite över det här med att man ska säga vad man tycker. Det är givetvis bra att göra, men frågan om det är någon som betänker konsekvenserna. Eller konsekvenser och konsekvenser, men ja, whatever. Iaf så är vissa jag känner väldigt uppriktiga. Det är bra, men frågan är om det går för långt ibland. Följden av kommentarerna från dessa uppriktiga människor blir att man till slut ignorerar deras åsikt total.

 Skulle exempelvis jag lyssna och verkligen ta till mig detta, då skulle mitt självförtroende ligga långt ner på botten av atlanten vid det här laget. Jag söker inte jobb så mkt just nu (jag pluggar?), och det gör mig lat och oduglig. Om jag nån gång inte fattar vad för konstig inställning jag ställt in på min kamera, ja det säger ju allt, jag är värdelös på att fotografera och inte mycket bättre än fjortisarna som får systemkameror av sina föräldrar och bara fotar egobilder på auto. Mitt hår är otroligt fult, det blir ju så när man klipper sig själv. Usch. Dessutom har jag ingen moral i kroppen alls, och vill inte gå till farbror polis och berätta om när jag såg pundare langa droger i s-hamn. Och nej, man får inte skämta om minoriteter heller. 

Nej, det är inte mycket jag är bra på, kanske enligt andra. Fast ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte. Om det nu är så roande att påtala hela tiden hur dålig jag är, då kan jag väl bjuda på det! 

:)no offense liksom, livet är för intressant för att tas på allvar.

Dagens i-landsproblem

Vad önskar jag mig i födelsedagspresent? 

Svaret är: Inte en jävla aning. 

Eller ja, förutom dressyrsadel med normalvid, rak bom,djupt säte (kentaur!!!*löve*) i 10 000-kronorsklassen till slurken, och dylika DYRA saker. En ny ridhjälm för jag tror jag spräckte den jag har nu när jag föll av senast (tur jag inte spräckte skallbenet). Ett lås till min cykel? (kul present..). En privat mattelärare (gärna en snygg en! HÅHÅHÅ). Dyr samlingsflska med sprit? Likör? En lampskärm?  En kam? En bättre hjärna? En hundvalp? En fet liten ponny med rosett runt magen? 

Men nej, inget av detta är överkomligt. Jag funderar, men det står väldigt still. Jag har inte en aning. 

GE MIG FÖRSLAG PÅ VAD JAG ÖNSKAR MIG!!

(bestämde igår att jag skulle ha 20årskalas imorgon, eller rättare sagt, sektis bestämde och jag lyder! xP) 

Organiserad brottslighet över hela sverige - en kartläggning

Nu undrar ni säkert: Vadan detta?! Har maffian trängt sig in i sverige? Gäller det Hells angels? Nej, kära vänner. Det gäller HÄSTFOLKET. 

Helt jävla blåsta är dem. I hästmänniskornas värld är svartjobb mer regel än undantag, och det är förjävligt. Allra värst är det med de som faktiskt tar svartjobben, och är glada över att få 5000 kr i månaden, för "stallhyra och träning ingår ju". Om det ska vara riktigt lagligt, så ska faktiskt då den anställda hästskötaren skatta för förmånerna. Då går den personen helt plötsligt back, och det blir nästan som att den betalar för att få jobba. Det är fan tragiskt. 

Det är till och med accepterat på hästskolorna runt om i sverige. Inte ett ord om hur vanligt det är med svartjobb, och hur illa det är. Möjligtvis förutom någon samhällslärare som är vettig och vill sina elevers bästa. 

Varför kan man bara inte kräva avtalsenlig lön? Har inte hästfolket råd att betala ut löner, då kan de fan lägga ner sin jävla verksamhet, för då ska de inte ha någon. 

Fia är gravid

Hennes son ska heta Per. Per Vers :D

BYGG i falsett

Igår hade jag problem med en dragkedja på ryggen, så jag ville att frugan skulle dra ner den åt mig (inte oanständigt menat). I tanken tänkte jag säga "snälla fia, dra ner dragkedjan". Det som kom ur mig var: BYGG!!!, en väldigt gäll ton dessutom.

Idag väntade jag och frugan på posten, och vi hörde hur det rasslade i hissen. Jag började tänka på hur kul det varit igår när jag utbrast ordet "BYGG!!" så jag kände för att göra om det. 

Jag skrek ut ordet "BYGG!!" precis när brevbäraren öppnade brevinkastet till våran lägenhetsdörr för att slänga in posten. Stackarn, h*n måste trott att det bodde psykopater bakom den stängda dörren. 

Jag håller fortfarande på att skratta ihjäl mig. Till råga på allt så fastnade min kemibok i brevinkastet, och medan fia försökte dra loss den så pratade jag om hur oanständigt det såg ut, utan att veta att brevbäraren stod bara några meter ifrån.. 

AHAHAHHAHA *dö av hungerskratt*

Det är synd om den som stjäl.

Sitter och läser i PT. Bland kommentarerna om "dödsskjutningen i jävre", så kan man läsa om folk som på fullt allvar menar att det är SYND OM TJUVEN. Synd om tjuven, jaha. Vad skulle 63-åringen ha gjort, bjudit in honom/henne på bullar och saft? 

Denne person menade att missbrukare ofta haft en svår traumatisk uppväxt, och dessa "impulshandlingar" gör att de inte kan hejda sig från att begå brott. Vilket jävla skitsnack. Missbrukar man, och vill inte missbruka. Då slutar man. Jävligt enkelt. Vill man inte sluta, då fortsätter man, begår man då något brott så får man för i helvete skylla sig själv om man drabbas av konsekvenserna för sitt handlande. 

Fy fan, det här gör mig verkligen förbannad.

Vidare så dricker jag nu mitt morgonkaffe, ska senare bege mig till das scholl. Eller vad nu skola heter på tyska. Jag är inte alltför insatt i det språket. 

Det får mig dock att nostalgiskt minnas när jag gick i 9:an och gick i samma franska-klass som Dudden. Vi hade en *ordlista* över användbara ord som var bra att veta. Dock på tyska, jag har aldrig riktigt förstått varför. En dag hade vi en vikarie, som frågade om vi behövde hjälp med några uppgifter, och fick syn på den. Hennes ögon måste nästan ha ploppat ut ur sina ögon när hon såg den. Vår fina ordlista bestod av olika ord som är bra att ha när man sysslar med kinky lekar så som "piska", "kuk" "hembränt" och "systembolaget". Tyvärr kommer jag inte ihåg de tyska motsvarigheterna. Gaille frosche (kåt groda, men minns inte stavningen), är en annan historia. 

Imorgon börjar jag studera.

Det ska bli spännande att se hur länge jag pallar mattelektionerna utan att spy. Till råga på allt söker jag samtidigt jobb, så får hoppas det går att kombinera om jag nu mot förmodan skulle få något trevligt deltidsjobb. Tycker hur som helst det ska bli kul att börja plugga, jag hoppas bara att det inte finns några idioter *från förr* som fått samma infall att börja plugga som jag...

Mest av allt ser jag fram emot att flytta från den här satans staden och börja om helt på nytt i umeå. Ett helt oskrivet blad, känner absolut ingen där, och det ska bli satans skönt, om jag ska vara ärlig. Inte många gånger man får möjligheten att börja om på nytt. Håhå jaja. Nu känner jag mig lite berusad igen, druckit ännu en 2,8 utslaget över två timmar... Alkisvarning på det liksom?Haha, ja fysatan vilken humor jag har.  Sitter och fnissar förtjust åt mig själv, och rapar konstant (pga ölen då). Det får mig att skratta ännu mer. 

Dagens musiktips:

Neil Young - down by the river

Fria proteatern - skogsarbetarens sång

Skrivkramp drabbar även den bäste

Fan, jag har drabbats av det klassiska "måste skriva men kan inte!". Illa, väldigt illa. Till råga på allt har jag snart druckit två stycken 2,8or norrlandsguld och känner mig berusad. Typiskt tjejer, är det enda jag säger. Ack och ve, dessa patetiska varelser. De förtjänar att bojas fast vid hemmets härd, och överlåta resten till männen. Hellre krig än skitsnack, är det enda jag säger.

Nu tänker jag dock skriva om "dödsskjutningarna i jävre". Det första jag säger är: Klart som fan att det var befogat att skjuta ner den satans skurken. Ifall jag hade ett gevär och bodde i obygden, där man vet att polisen inte dyker upp på flera timmar, nog fan skulle jag ta saken i egna händer om det kom en inbrottstjuv/dylikt. Hur många inbrott klaras upp i sverige? Det är inte speciellt många.

 Om man nu inte får ingripa mot de satans tjuvarna, vad ska man göra då? Be om deras namn och telefonnummer? Ta betalt för det de tar?! Nej, inte speciellt troligt. Med tanke på att många brottslingar dessutom kånkar omkring på diverse tillhyggen, vad ska man göra då? Gömma sig i en garderob och hoppas på att inte bli upptäckt? Med andra ord har skurkarna större rättighet att skada den oskyldiga, än vad den oskyldiga har att försvara sig.

FY FAN är det enda jag säger!

TV-avgiftens vara eller icke vara..

Ska jag vara ärlig så känner jag mig kluven i frågan. Visst, den hade kunnat vara enkel, kommunistiskt lagd som jag är. Jag hade kunnat stå på torget och skrika "BETALA TV-AVGIFTEN - SOLIDARITEEET", fast det känns mest tragiskt, så jag avstår (även om jag kan tänka mig att andra skulle göra det..).

 Jag tycker att det bara är hyckleri med hela grejen. Svenska folket VILL INTE ha ett socialistiskt samhälle (ja, alltså inte de rika borgerliga som främst bestämmer då), men däremot vill de gärna ha "oberoende public sevice". Nu när jag tänker mer ingående på det, desto roligare blir det. Själva principen med public service kommer ju ursprungligen från socialismen. Alla betalar solidariskt för dem som vill ha. Det hade förmodligen varit såhär det funkat i sovjet, om nu folket haft råd att ha tv. Vet inte hur det fungerade där, men förmodligen var det inte någon "oberoende" tv som sändes, om man säger så. 

Åter tillbaka till nutid, så tycker jag personligen att svt är skräp. De sänder pkprogram och kassa miniserier, iofs är jag inte så insatt för jag har inte tittat på tv på flera år. Och vad är det som gör SVT så oberoende? SVT är en del av staten, dvs matar de folket med borgerlig propaganda. Det kan låta krasst, men så är det. 

Nåväl, eftersom man nu måste betala, så kan de väl åtminstone göra som med allt annat som ska betalas solidariskt (eftersom man gärna tar ut de fina idéerna från socialismen och smutskastar det som inte passar lika bra, exempelvis arbetsrätt, arbetsmiljö, fungerande fack och sånt), och sätta in public service-kostnaden på skattesedeln. Då skulle jag kunna se på svt med gott samvete igen, skratta åt deras analyser och patetiska försök till dokusåpor. Kanske skulle jag se på något vettigt kulturprogram, jag har för mig de brukade sändas på 2:an. 

Laxs visdomsord för dagen;

"Oberoende", är ett  ord som ligger långt in i framtiden. 

Jag ångrar ingenting.

Jag ångrar ingenting jag gjort i mitt liv. Visst, det finns saker jag kanske önskar jag gjort annorlunda, som till exempel att vara konstant snäll, tillmötesgående och flexibel, men jag ångrar fortfarande inget. Alla misstag man gör lär man sig något av, oavsett vad det gäller. 

Angående min lilla knarkkollaps (det ordet skulle minsann aftonbladet gilla) i vårvintras, så måste det ha såhär i efterhand varit det bästa jag gjort! Snacka om livsomvälvande, bisarr och lärorik upplevelse, ja det är något jag unnar alla att göra, helt seriöst. Visst, det var inte speciellt roligt när det varade, jag gick omkring konstant i flera månader och trodde att jag skulle dö, men det gjorde jag inte. Jag tog mig helskinnad ur det, och det är egentligen det enda som räknas. 

Nu kommer jag bli beskylld för att vara en otroligt självisk varelse, men ska jag vara ärlig så skiter jag i det. Alla jag känner säger att "jamen misstag är inte farliga att göra, de lär man sig av", men så fort det handlar om någonting allvarligare, ja, rent utav idiotiskt korkat dumt, då är det inte längre ett misstag utan då är man helt enkelt dum i huvudet och ska skämmas och be om ursäkt.

Jag vet inte var jag befunnit mig idag, om inte den lilla episoden hänt. Förmodligen skulle jag ha suttit här i läggan vid datorn. Måhända kanske sovit. En livserfarenhet fattigare, förmodligen trälat vidare i hemtjänsten trots att det inte är min grej. Inte vetat vad jag vill syssla med i framtiden, eller kanske anat, men utan tro på att jag faktiskt ska klara det. Gått omkring med långärmat och tänkt att jag varit onormal, för det är ju så de säger om sådana. 

Haha ja, fyfan vilket misslyckat litet emo jag är som behövde lite knark för att komma tillrätta i livet xD 

(observera att man ska läsa mina bloggar med en nypa salt, inte ta något personligt och sist men inte minst; do not try this at home!) 

Folk verkar tro jag är intellektuellt efterbliven?

Jag vet inte om det är jag som är ovanligt lättstött såhär i arbetslöshetstider, eller om folk faktiskt verkar tro att jag har något sorts begåvningshandikapp/motivationshinder?

 När jag pratar om att jag ska läsa in matte b till d, fysik a, kemi a och b, så klappar folk mig på huvudet och säger "jamen det är ju JÄTTEKUL att du vill prova göra det!" och "så roligt att du vet vad du vill bli, det skadar aldrig att försöka" osv, osv. 

Vad i helvete? Tror folk jag har knarkat bort mina hjärnceller, eller vad? 

Klart som fan att jag är kapabel till att läsa in de kurserna och gå jägmästarutbildningen. Inte för att vara överdrivet självgod, men jag tycker faktiskt jag är smartare än många andra. Dessutom är jag jävligt bra på att skriva. Jag ser helheten, och ifrågasätter det andra ser som totalitär sanning. De flesta verkar tro jag ifrågasätter bara för ifrågasättandets skull, men inget kunde vara mer fel. 

Om ingen ifrågasatte någonting, och accepterade allt som det var, på vilken nivå skulle mänskligheten befinna sig? Jo, på grottstadiet. De tror vi lever i ett civiliserat samhälle, men inget har egentligen förändrats på flera hundra år. Varför är det här den slutgiltiga sanningen? 

"Det finns andra världar än denna". Jag är fullt övertygad om att möjligheten till det perfekta samhället finns. Tekniken är på gång, det är människorna som inte förmår följa med i evolutionen mot det nya samhället, som fortfarande, om inte alltid, kommer vara en utopi.

Nåväl, det här blev mest flummigt, lägg inte alltför stor uppmärksamhet till detta. Har lätt för att ryckas med när jag sitter och lyssnar på irländsk folkmusik, så att säga. Höh. 

Jag har blivit nikotinberoende

Det är rätt intressant, jag har aldrig varit det förr trots regelbunden rökning i perioder. Eller man kan nog inte klassa mig som beroende, men jag är säkerligen på god väg. Idag har jag rökt hela 3 cigaretter (!) och känner att jag vill ha mera MERA MER! Den klassiska frågan i en sådan här situation är ju om man ska ge efter för frestelsen, eller stå emot. 

Jag är ganska kass på att stå emot köttets lustar, det må jag erkänna, men jag trivs ganska bra med det. Jag ser inte vitsen i att man ska vara "nyttig" och "hälsosam" och "fräsch". Ibland går det hela dagar när jag bara äter rostat bröd och jordnötssmör (överdriver inte), sådana saker gör mig lycklig. 

Jag pallar inte med moraliserande människor som "usch, det är så äckligt med folk som röker" och "men gud, ska du inte äta lite sallad också?!". Visst, alla gillar inte tobaksrök, och nej, jag försvarar inte att man blåser gift ner i lungorna på andra. Jag pallar inte heller med dryga satkärringar som tränger sig före kön till uteserveringsborden på Nodo för att kunna sitta och kedjeröka med sin feta väninna (ja, jag är bitter). Men förutom det, så ska man ha rätt att röka utan att människor moraliserar över hur skadligt det är. 

Apropå salladen, så finns det inga argument alls, till varför man ska äta sallad, egentligen. Jag äter inte sallad för att det är nyttigt, men ibland får jag salladcravings och får på så sätt i mig tillräckligt med vatten/whatsoever som finns i sallad. Och alla (märk väl;köttätare), gnäller om hur FARLIGT det är att vara vegetarian och slarva med maten, men jag ska säga er, att så mycket som jag slarvar med maten, är det ett under att jag inte dött av järnbrist/etc. 

Jag har märkt att man kan dra paralleller mellan dessa tre olika ämnen. Kontentan av parallellen är: Moraliserande människor. 

Åter till ämnet; ska jag ta chansen att bli nikotinberoende? Jag tycker det skulle vara intressant ur en självkritisk undersökning, klarar jag att isåfall bryta beroendet? Jag är hyfsat övertygad om det, men man ska aldrig säga aldrig.

Jag tycker att rökning är en lyx man ska kunna unna sig. Sitta på en parkbänk, se människor spatsera, se allmänt dryg ut och njuta. Eller; mitt favoritscenario: en läderfåtölj, ett mörkt belyst rum, en skrivpulpet, en black devil. Den ultimata scenen, den ultimata lyxen. Underbart. Nu blev jag röksugen - igen! 

Därför är pride patetiskt

Gud, nu kommer jag bli sågad vid fotknölarna. *tar ett djupt andetag*

Jaja. Det är väl knappast någon som kunnat undgå att det var pride förra veckan. Själv märkte jag mest av det på antalet homorelaterade artiklar i aftonblaskan och dn. Jag måste erkänna, att jag blev ganska äcklad. Allt är så otroligt gulligull och pk och aftonblaskan skriver artiklar om flatsex , att flator är mer jämställda än heteros och att bögar inte behöver gilla schlager utan även kan ha lastbilschaufför-imagen, som om det sistnämnda vore någon slags nyhet. Så länge jag slipper läsa artiklar om lesbiskt sex (som tydligen tappar passionen snabbare än heteros, två väninnor som ligger sked i sängen, var mer än jag visste), och att flatpar är mer jämställda, så är jag nöjd. För alla vettiga människor fattar ju att det är skitsnack. Förutom då, tydligen, aftonbladetskribenterna (tror de på sina egna artiklar?) och de som troget läser blaskan. 

Sen när pride är slut, ja då tappar de läsare, så då slutar de skriva om hbtmänniskorna. Då är åter igen hetero normen, och hbtföraktet skjuter i höjden pga av pridefestivalen, "vaddå, ska de där människorna ha en egen festival, vad ska de vara så jävla stolta över?". Ja, det undrar faktiskt jag också. Jag är fan inte stolt, och jag fattar inte varför man ska vara det. En välbekantvis  flata i min närhet sa en gång "men det är för att det är en stor grej att komma ut, liksom, du kan aldrig förstå" (okej, inte ordagrant, men nästan). Öh okej, fattar fortfarande inte. Varför kan inte jag förstå? AHA - det är för att jag är bi och jag är alltså inte en "riktig" kvinna åt nåt håll! 

Men då undrar jag: alla omkring mig i min omgivning har alltid utgått från heteronormen, våra föräldrar har varit extremt heteronormatiserade, skolan hade sexualkunskap där man inte ens pratade om hbt (såvitt jag minns, kanske sov på den lektionen), och jag har till och med själv trott ibland att jag varit såå hetero, och lösaktig till råga på allt! Sen plötsligt så träffar jag en brud och flyttar in till henne efter två månader, och här sitter jag 10 månader senare, men folk verkar fortfarande inte ha fattat. Mina föräldrar verkar tro att det är något jag ska "växa ur", och är mycket besvärade, och omgivningen verkar inte fatta att man faktiskt kan vara BI och ändå vara ihop med en kvinna i mer än 3 veckor... Som sagt, jag undrar fortfarande varför man ska vara stolt. Varför ska det vara en så stor grej?

Personligen tycker jag att pride själva dessutom sätter norm på dem själva. Schlager till bögarna och feministiska föreläsningar för flatorna, ja ni fattar, listan kan göras lång. Dessutom folk som springer omkring halvnakna i latex och läder och ja, det blir bara för mycket. Det halvtomma glaset rinner helt plötsligt över. Som hbt vill man ha respekt från omvärlden, men själv har jag svårt att visa respekt för sådana människor, och jag är knappast den enda. Det är viktigt att komma ihåg att man får den respekt man förtjänar.. (väldigt löst sagt). 

Hursomhelst, kontentan av min text: om alla bara slutade bry sig om vad folk gjorde i sovrummet, så skulle världen bli betydligt trevligare, utan pridefestivaler och idiotiska aftonbladetartiklar.

Jävla måndag

Jag har så sjukt jävla tråkigt. Jag har haft tråkigt hela dagen, och till råga på allt så jäste inte bullarna som de skulle (jag skyller på fia), så de blev lite.. eh ja, ojästa. Det är så irriterande att jag inte har NÅGONTING ALLS att vara arg på, det står knappt något alls att skratta åt i aftonbladet, och ja, så har dagen fortskridit. 

Jag har inte ens gjort någonting som jag skulle göra. Måste beställa en kemibok så jag får den tills måndag, då jag börjar plugga, men nej, det har jag inte lyckats göra ännu. Och så vidare. Jag skulle kunna gnälla i evigheter, och nu tjatar Donna på mig också, hon vill ha mat. Hennes stirrande ögon är omöjliga att ignorera.

Min nya blogg

Alla människor hamnar väl någon gång då och då i behov av att skapa något nytt, och lämna det gamla bakom sig. Kan med säkerhet säga att jag nu gjort det. Min gamla blogg var en sådan som jag aldrig använde, så den blev mest ett gissel och malde i mina tankar, medan irritationen växte. 

Nåväl, det här är min nya blogg. Jag hoppas jag kommer använda den mer än den gamla, men det får framtiden utvisa. Nu har jag i alla fall gjort ett försök, och för mig duger det. 

Mina radikala idéer retar många. Ni får gärna skriva elaka kommentarer.