Angående min lilla knarkkollaps (det ordet skulle minsann aftonbladet gilla) i vårvintras, så måste det ha såhär i efterhand varit det bästa jag gjort! Snacka om livsomvälvande, bisarr och lärorik upplevelse, ja det är något jag unnar alla att göra, helt seriöst. Visst, det var inte speciellt roligt när det varade, jag gick omkring konstant i flera månader och trodde att jag skulle dö, men det gjorde jag inte. Jag tog mig helskinnad ur det, och det är egentligen det enda som räknas.
Nu kommer jag bli beskylld för att vara en otroligt självisk varelse, men ska jag vara ärlig så skiter jag i det. Alla jag känner säger att "jamen misstag är inte farliga att göra, de lär man sig av", men så fort det handlar om någonting allvarligare, ja, rent utav idiotiskt korkat dumt, då är det inte längre ett misstag utan då är man helt enkelt dum i huvudet och ska skämmas och be om ursäkt.
Jag vet inte var jag befunnit mig idag, om inte den lilla episoden hänt. Förmodligen skulle jag ha suttit här i läggan vid datorn. Måhända kanske sovit. En livserfarenhet fattigare, förmodligen trälat vidare i hemtjänsten trots att det inte är min grej. Inte vetat vad jag vill syssla med i framtiden, eller kanske anat, men utan tro på att jag faktiskt ska klara det. Gått omkring med långärmat och tänkt att jag varit onormal, för det är ju så de säger om sådana.
Haha ja, fyfan vilket misslyckat litet emo jag är som behövde lite knark för att komma tillrätta i livet xD
(observera att man ska läsa mina bloggar med en nypa salt, inte ta något personligt och sist men inte minst; do not try this at home!)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar