tisdag 12 augusti 2008

Jag har blivit nikotinberoende

Det är rätt intressant, jag har aldrig varit det förr trots regelbunden rökning i perioder. Eller man kan nog inte klassa mig som beroende, men jag är säkerligen på god väg. Idag har jag rökt hela 3 cigaretter (!) och känner att jag vill ha mera MERA MER! Den klassiska frågan i en sådan här situation är ju om man ska ge efter för frestelsen, eller stå emot. 

Jag är ganska kass på att stå emot köttets lustar, det må jag erkänna, men jag trivs ganska bra med det. Jag ser inte vitsen i att man ska vara "nyttig" och "hälsosam" och "fräsch". Ibland går det hela dagar när jag bara äter rostat bröd och jordnötssmör (överdriver inte), sådana saker gör mig lycklig. 

Jag pallar inte med moraliserande människor som "usch, det är så äckligt med folk som röker" och "men gud, ska du inte äta lite sallad också?!". Visst, alla gillar inte tobaksrök, och nej, jag försvarar inte att man blåser gift ner i lungorna på andra. Jag pallar inte heller med dryga satkärringar som tränger sig före kön till uteserveringsborden på Nodo för att kunna sitta och kedjeröka med sin feta väninna (ja, jag är bitter). Men förutom det, så ska man ha rätt att röka utan att människor moraliserar över hur skadligt det är. 

Apropå salladen, så finns det inga argument alls, till varför man ska äta sallad, egentligen. Jag äter inte sallad för att det är nyttigt, men ibland får jag salladcravings och får på så sätt i mig tillräckligt med vatten/whatsoever som finns i sallad. Och alla (märk väl;köttätare), gnäller om hur FARLIGT det är att vara vegetarian och slarva med maten, men jag ska säga er, att så mycket som jag slarvar med maten, är det ett under att jag inte dött av järnbrist/etc. 

Jag har märkt att man kan dra paralleller mellan dessa tre olika ämnen. Kontentan av parallellen är: Moraliserande människor. 

Åter till ämnet; ska jag ta chansen att bli nikotinberoende? Jag tycker det skulle vara intressant ur en självkritisk undersökning, klarar jag att isåfall bryta beroendet? Jag är hyfsat övertygad om det, men man ska aldrig säga aldrig.

Jag tycker att rökning är en lyx man ska kunna unna sig. Sitta på en parkbänk, se människor spatsera, se allmänt dryg ut och njuta. Eller; mitt favoritscenario: en läderfåtölj, ett mörkt belyst rum, en skrivpulpet, en black devil. Den ultimata scenen, den ultimata lyxen. Underbart. Nu blev jag röksugen - igen! 


Inga kommentarer: