Folk verkar tro jag är intellektuellt efterbliven?

Jag vet inte om det är jag som är ovanligt lättstött såhär i arbetslöshetstider, eller om folk faktiskt verkar tro att jag har något sorts begåvningshandikapp/motivationshinder?

 När jag pratar om att jag ska läsa in matte b till d, fysik a, kemi a och b, så klappar folk mig på huvudet och säger "jamen det är ju JÄTTEKUL att du vill prova göra det!" och "så roligt att du vet vad du vill bli, det skadar aldrig att försöka" osv, osv. 

Vad i helvete? Tror folk jag har knarkat bort mina hjärnceller, eller vad? 

Klart som fan att jag är kapabel till att läsa in de kurserna och gå jägmästarutbildningen. Inte för att vara överdrivet självgod, men jag tycker faktiskt jag är smartare än många andra. Dessutom är jag jävligt bra på att skriva. Jag ser helheten, och ifrågasätter det andra ser som totalitär sanning. De flesta verkar tro jag ifrågasätter bara för ifrågasättandets skull, men inget kunde vara mer fel. 

Om ingen ifrågasatte någonting, och accepterade allt som det var, på vilken nivå skulle mänskligheten befinna sig? Jo, på grottstadiet. De tror vi lever i ett civiliserat samhälle, men inget har egentligen förändrats på flera hundra år. Varför är det här den slutgiltiga sanningen? 

"Det finns andra världar än denna". Jag är fullt övertygad om att möjligheten till det perfekta samhället finns. Tekniken är på gång, det är människorna som inte förmår följa med i evolutionen mot det nya samhället, som fortfarande, om inte alltid, kommer vara en utopi.

Nåväl, det här blev mest flummigt, lägg inte alltför stor uppmärksamhet till detta. Har lätt för att ryckas med när jag sitter och lyssnar på irländsk folkmusik, så att säga. Höh.