Döda mig?

En gång skrev jag ett kåseri om "varför människan aldrig lär sig av konsekvenser". Jag lyckades knyta ihop "jag ska bara, jag gör det sedan...", med jordens undergång. 

Det var ett riktigt intressant ämne, jag undrar vars texten tog vägen. Minns även att ett gäng åkgräsklippare var inblandade, av någon smått bisatt inledning, fast säg något i mitt liv som inte är bisarrt. 

Hursomhelst, jag är nog en av dem som kommer att bidra till jordens undergång. Jag är nämligen en sådan där så kallad "tidsoptimist". Tänk om alla vore som mig. Då skulle vi fortfarande befinna oss på grottstadiet. Inte för att jag är dum i huvudet, utan för att jag skjuter upp saker. 

Se bara på oss. Vi har levt i ett industrisamhälle i typ 100 år. Eller något, jag minns inte historien. Nåväl, i hälften av dessa hundra år har vi vetat att vi skadat miljön. Eller ja, åtminstone en tredjedel, men skitsamma. Det är rentav en klassiker inom tidsoptimismen, jag menar, vem har inte hört "jaha, så miljön håller på att fördärvas? jaja, det löser sig nog ska du se". 

Jag vet inte vad jag vill få sagt med den här texten. Det enda jag vet är att jag borde plugga. Där ser ni.