Egentligen finns det ingen. Vi människor, precis som alla andra djur, har bara ett syfte, att främja rasens fortlevnad. Mycket romantiskt, eller hur. Problemet är att vi har bestraffats (ja, det ordet passar bra) med någon form av "högre" intelligens, vilket gör att vi kan utveckla teser om jämlikhet, frihet och broderskap. Samtidigt har våra fysiska beståndsdelar inte hunnit med i utvecklingen, vilket det leder till en inre konflikt.
Djur i allmänhet är experter på att bara vara. Det kan inte människor, åtminstone inte på samma sätt. Vi har å ena sidan belönats med intelligens som gör att våra liv blir fysiskt sett lättare att uthärda. Samtidigt är fortfarande ingen lycklig för det, eftersom att det där tomrummet, som innan fylldes ut med tungt fysiskt arbete för att få mat för dagen, växer sig ännu större. Livet tappar mening, när det blir enkelt att överleva. Är det så?
Är det detta som är straffet de kristna pratar om, straffet för att födas som människa, eftersom att vi alla föds i synd?
Ett högre medvetande. Det som skiljer oss från djuren.
(ja, det ÄR skillnad... inte fan är myror kapabla att bygga ett kärnkraftverk.)
Inlägg
2 kommentarer:
En myra eller t.ex en fågel är inte medveten. Den reagerar bara. Precis som en lampa reagerar på lysknappen. En hund eller en häst är medveten om sin omgivning och kan bedömma och den och lära sig om den. En människa är medveten om sig själv och kan därför bedömma och lära sig om sig själv. Filosofera om sin egen existens. Men för ett system att helt kunna kontrollera ett annat krävs att det har en större komplexitet. Att förstå sig själv är därför en omöjlighet. Det är människans förbannelse. Förmodligen hade någon en liknande tanke för flera tusen år sedan. Försökte förklara den för sig själv och andra och så småningom, många omformuleringar och metaforer senare, skrevs den ner med andra smarta och definitivt mindre smarta idéer i en bok som folk gillar att klottra snuskiga figurer i på motell runt om i världen. Djävulen vad jag blev jag sugen på ett äpple helt plötsligt..
Ja precis så! Jag läste en intressant skräplitteraturbok (dean koontz - midnatt) där sensmoralen var att om människans "mer intelligenta" känslor och bryderier skulle bli bortkopplade så skulle hon i princip återgå till den sortens medvetande som djur har, eftersom det inte längre skulle vara eftersträvansvärt att vara civiliserad.
Frågan är om man skulle kunna uppfostra barn till ett sådant beteende om det blev behandlat som ett djur sedan födseln utan några civiliserade intryck från omvärlden.. eller skulle det mänskliga förnuftet ändå ta övertaget tillslut?
Skicka en kommentar