Korkade konstnärer

Knappast någon har väl undgått att höra om Konstfacks elevers idiotiska tilltag. En wannabe- psyksjuk-brud och en klottrande gangstah. Visst, jag förstår tanken. En känga i skallen mot samhället. Någon slags försenad tonårsrevolt. 

Konst är inte bara Carl Larsson och abstrakta tavlor, visst. Konst är också en metod att protestera mot samhället, att vilja förändra någonting. Det finns bra och dåliga metoder. 

En bra konstnär behöver inte sparka sina medmänniskor i skallen för att få igenom sin åsikt. Det är inte okej att leka psykiskt sjuk och ta uppmärksamheten från människor som mår förjävligt dåligt. Det gör mig förbannad som fan. Hade jag fått bestämma hade den där bruden fortfarande fått ligga kvar i sin tvångströja i bältessängen, för att komma till insikt. 

En dålig konstnär sparkar inte sina medmänniskor i skallen, annat än verbalt. De på konstfack som fick de här idéerna, hör till kategorin "Dåliga konstnärer". Det är inte konst, annat än i deras fördärvade huvuden. 

Idioter.

(Annars var Förintelsen och Rwanda också konst. Blod, döda kroppa, brott och lidande i mängder.)