De stora svagheterna med feminismen

Visst, det kan erkännas att grundtanken är god. Däremot har jag aldrig hört en feminist påtala hur problemen faktiskt ska lösas, utöver att "männen ska börja städa" och "porr ska förbjudas" osv. Det botar ju bara symptomen i sig. Hur hur tvingar man en man att städa? Det vet jag inte, för jag städar sällan själv. Om porr ska förbjudas, inte förbjuda all sorts sexism isåfall? Bort med hollywood istället, vars filmer garanterat påverkar människor mer, än någon obskyr porrfilm. Som sagt, tanken är god, men det håller inte, för feministerna vill väl inte bli utan underhållning...

Sedan är det ju det här med "könsrollerna". Det är ju ganska uppenbart att kvinnan uppfostras till en sak, och mannen till en annan, men det jag främst hakar upp mig på är sättet de framställer kvinnans roll i samhället, som något hon känner sig nedtryckt av, exempelvis matlagning, stickning, barnpassning mm, medan mannen känner sig nöjd med att hugga ved och kriga (eller nåt).

Det som helt glöms bort i sammanhanget är individen. Det är ju uppenbart att det inte bara är kvinnan som förtrycks av dessa könsroller utan även männen. Se bara på min stackars förtrycka bror som blivit kallad bögäckel och flicka hela sin uppväxt (ja, när han var liten ärvde han mina klänningar), just för att han inte anspelat på de "manliga" rollerna som sportintresserad, obrydd om mode etc. 

Jag tänker inte rabbla upp ännu fler exempel så hoppas att min poäng framgår, att det är inte bara  kvinnan i sig som förtrycks, utan även de män som inte passar in i den traditionella mansrollen. Ja, öht alla som inte passar in i en stöpt form, eftersom att utstickare sällan accepteras i vissa grupper (oftast såna som inte tänker så långt...). Det torde ju vara självklart, men detta vill inte alla feminister inse (iaf som jag uppfattar det ju mer jag läser om just feminism, skrivet av feminister själva), utan väljer att skriva om hela kollektivet. Just det som jag även tagit avstånd från inom socialismen.

Individen får inte glömmas, annars blir det som en vis man sade en gång; "om en människa dör, är det en tragedi, om tusen dör, är det statistik". 

ett tillägg bara:

En del feminister verkar vilja tro att marxister och andra socialister har Marx och Engels som några slags husgudar som aldrig har fel. I boken "Feminism" av Lena Gemsöe, påtalar hon marxismens brister angående jämställdhet, med att Marx hade en felaktig analys av kvinnans och mannens roll i samhället, samt utgick från den heterosexuella relationen. Ingen vettig socialist i dagens samhälle håller med om detta, vilket alltså mest blir tragiskt; att fördöma en ideologi som skrevs på 1800-talet, för att sedan jämföra det med feminism från det radikala 70-talet... Jag tvivlar starkt på att, om nu några feminister fanns då, skulle ha haft en helt utarbetad och korrekt åsikt om kvinnans sexualitet mm. 

Slut.