Tur att jag inte har några barn

Med tanke på vilken pk-hysteri det verkar vara nuförtiden. Man får inte ta reda på om det blir en pojke eller flicka. Eller ja, man får ju, men då är det ju så att man inte kan uppfostra barnet jämställt eftersom att att man förpackar in barnet i kön. Man får inte ha rosa till flickor, och inte heller blått eller grönt till pojkar. Flickor ska få klä sig i byxor, och pojkar i kjol. Tjejer ska leka med bilar, och killar med barbie. Så att även de får ätstörningar när de blir större! (observera ironin).

När jag var liten lekte jag med barbiedockor, föredrog kjolar och klänningar framför vansinnigt motbjudande byxor, jag tapetserade mitt rum knallrosa och allt sånt. Inte blev jag speciellt förtryckt eller ojämställd för det, jag kan inte påstå att jag känner mig som något offer. Min lillebror fick bilar och traktorer att leka med, fast han föredrog mina klänningar ändå, så. Han är inte heller speciellt misslyckad, fast han är mer tjej än vad jag är. 

Vet inte riktigt vad jag vill få sagt med det här. Eller jo, nu kom jag på det: Är man så omogen att man tror att attributen har något att göra med hur man lyckas uppfostra sina barn jämställt, så är man nog inte mogen nog för att ens skaffa sig en leksaksponny. 

Det är ju KUL att leka med dockor, wtf?