Moralpanik

Aftonbladets krönikör Lisa Magnusson har skrivit en ny, kass blogg som vanligt. Det ovanliga med den är att den faktiskt har en poäng, dock ingen poäng som jag personligen vill kännas vid.

Det handlar om de där obduktionsprotokollen om de mördade barnen som ligger ute på pirate bay. Har ju varit en hetsig debatt huruvida det är etiskt rätt eller inte, och alla människor verkar drabbats av moralpanik och vill att dokumenten ska tas bort, vi behöver ju inte låtsas om att de säkerligen gärna köpt lösnummer ifall protokollet och bilderna publicerats i någon aftontidning...

Hursomhelst: En anhörig är sällan, om inte aldrig, objektiv. Givetvis vill den anhöriga att protokollen ska tas bort, trots att dessa handlingar är totalt offentliga. Visst kan det kanske gå och ordna i ett enstaka fall, men problemet som uppkommer då är; var ska man sätta gränsen? För sådana här fall uppkommer hela tiden, gång på gång. Om man inskränker offentlighetsprincipen en gång, kommer den komma att inskränkas igen. 

Föräldrarna till barnen i det här fallet är inte de enda som har fått sina barn mördade, det förekommer varje dag, varje timme. Skillnaden är att de i många fall lever i något gudsförgätet u-land. De döda barnen ser vi på tv varje dag. Då är det ingen som ifrågasätter offentlighetprincipens vara eller icke vara.