Jag känner mig pestsmittad.

Ju mer man läser, desto mer inser man vilket fördärvat, solkigt och pestsmittat land Sverige är. Fullt av arroganta, egocentriska människor som skiter fullständigt i om andra har mat för dagen eller inte, har de inte det så "får de väl skaffa sig ett jobb, som alla andra". Och jantelagen är i centrum. Se bara på hur de stackars jägarna behandlas, som knappast äter speciellt mycket kött köpt från köttindustrin som alla andra (vilket är förnedrande för djuren om något). 

 Jag tvivlar starkt på att någon som är ofrivilligt arbetslös vill vara det. För det är nämligen inte speciellt trevligt att leva på under existensminimum i flera år, det är inte speciellt trevligt att tvingas sluta på sitt jobb pga brist på arbetsuppgifter, och sedan inte få a-kassa (trots man är berättigad) eftersom att man "pluggar", (dvs tentar av en kurs på komvux och får betala 500 spänn, bara för provet och inte tillgång till lärare). Det är inte speciellt trevligt att äta böngryta och ris varje dag i en månad, och det är inte speciellt trevligt att gå omkring med konstant ångest över hur man ska betala hyran. 

I klassisk jantelag, så beskyller alla med jobb, de arbetslösa för att parasitera på samhället. De glömmer själva bort hur de hade det när de själva var arbetslösa, och jag tvivlar mycket starkt på att det kom lika mycket skit ur deras munnar då. Eller jo, det gjorde det förmodligen, fast omvänt, då gnällde de förmodligen över rika människor och sådant. Man vet ju hur såna där fungerar, jo det gör man. 

Åt båda håll gnälls det över politiken. Sossarna vill ha ett vill puckla på folk lite lagom, och Moderaterna vill klubba ner folk med brännbollsträn, och jag vette fan vad som är värst. Det som förvånar mig är att debatten går som högst gällande dessa två partier. Det är ju ingen skillnad mellan dem längre, i princip. Sossarna kommer aldrig mer bli riktiga socialdemokrater, utan de har svikit sin ideologi i jakt på egen makt och pengar i den egna fittan.. förlåt, fickan. (kunde inte låta bli) 

Finns det då något egentligt alternativ? Nej, det finns det inte. Möjligtvis SD. Med tanke på hur fördärvat folket i det här landet är, skulle jag inte bli förvånad om de fick tillräckligt för att bli ledande regeringsparti. Visst, många skriker högt "jävla rasister", men i andra frågor är de så förbannat själviska och korttänkande att de liksom inte får någon substans i det hela. 

Annars finns ju RS, ett bra parti på många sätt, och äntligen någon som vågar vara tillräckligt opk för att såga den parlamentariska politiken och propagera för revolution istället. Det håller jag fullkomligt med om, men ska jag vara ärlig så tycker jag att tonen ibland kan vara alltför arrogant. Dessutom är allt "kamrat"-snack förmodligen inget som den stora massan tilltalas av, som genast drar smått obildade paralleller till sovjet. Att i direkt diskussion, med sverigedemokraterna, när dessa beskyller RS för att tex vara våldsamma, skratta lite förtjust och säga "ja men det är ju det här! det är ju det här som SD alltid försöker göra, ljuga!" funkar liksom inte. Visst, det funkar om man är insatt, men det är ju inte svenska folket. Därför blir tonen arrogant, och partiet förlorar röster på att inte komma med sakliga argument istället för att bara argumentera ihjäl dem. Om RS nu har rätt, då är det väl inte speciellt svårt? 

Samma sak att kväsa Sverigedemokraternas torgmöte med nyckelknippor, rop och skrammel. Visst, det funkar för att skrämma iväg dem, men det funkar inte för att visa oinsatt folk vilka de faktiskt är. 

Revolutionär i all ära, men beter man sig så som jag beskrivit ovan, så får man räkna med att i längden finna sig i samma tynande tillvaro som SKP. Tyvärr, det är inte 1917 längre. 

När samma parti dessutom börjar propagera för att folk ska utbildas i "hbt-kompetens"!

, ja, om jag ska vara ärlig så sa jag upp min prenumeration på offensiv. Det låter så jävla idiotiskt dumt att jag blev illamående.

Så, kontentan av det hela. Det finns inget regeringsalternativ, inte heller något revolutionärt alternativ, egentligen. Drömma går ju, men det kommer inte bli någon revolution innan nästa val.