Att låta sig diskrimineras?

Satt och läste på schlagerbögshemsidan (rfsl) i ren tristess. Där skrivs det om diskriminering hit och diskriminering dit. Det stämmer ganska bra in på Sverige i övrigt, där folk KRÄNKS dagligen, ja huvvaligen så kränkta alla blir i Sverige jämt. I alla fall är jag så jävla less på den jävla offerstämpeln. 

Eftersom jag är kvinna, är jag ett offer, enligt feministerna och andra.

Eftersom jag är fattig, är jag ett offer, enligt politikerna.

Eftersom jag är ihop med en brud, är jag ett offer, enligt schlagerbögshemsidan.

(ekvationen: k + k = O2) 

(betyder: kvinna + kvinna = offer * 2)

MEN! (alltid detta men!) Jag känner mig inte som ett offer och betraktar mig inte som ett, därigenom är jag inget offer? 

Om alla bara slutade bry sig, även homofolket, så skulle världen bli mycket trevligare. Om alla bara slutade "huhu jag är så nervööös för idag ska jag komma ut ur garderoben!". Varför måste man göra allt till en så stor grej? Det är ju då man skapar problemen. Förväntar man sig att bli diskriminerad, ja då blir man diskriminerad. Fast det fungerar likadant i motsatt riktning. Smyger man med sin läggning, då blir det också en stor grej. Alltså, på typiskt sverige-manéer:

Lagom är bäst!