Är jag en psykopat?

Jag börjar nästan tro det... Häromdagen var jag och sektis på roasters, vi började prata om Åke och att han blev helt förvildad när han gick på bete i 4 månader så de fick avliva honom i hagen (han hade dåliga knän och skulle inte bli bra), min kommentar var "det måste ju vara den bästa döden för en häst... åtminstone om man träffar på första försöket" varav jag brast ut i skratt över det bisarra i situationen. Nyss såg jag ett youtubeklipp om en tjej med grav anorexi, då började jag skratta igen eftersom att det var så bisarrt att det påminde om den vanvettigt underhållande filmen YRROL EN KOLLOSALT GENOMTÄNKT FILM HOHOHO. 

Med lite eftertanke skulle jag säkert kunna komma på en massa fler exempel. Behöver jag spärras in? Eller är jag bara extremt oblödig? Är det en försvarsmekanism mot sorg? Who knows, jag kanske skulle bli psykdoktor och säga åt unga flickor att "jodå, nog kommer du skaffa barn någon gång hehehe" när de säger att de inte vill ha barn, skratta lite överseende och säga "hehe.. ja du vet sådär säger alla i din ålder men de växer upp de med". 

Dessutom har jag börjat fundera om jag verkligen skulle rädda exempelvis vissa människor från högstadiet om de låg döende framför mig.. HAHAHAHA LOL! Jag undrar om det är Warhammers fel? (tagit 4 lvls på en helg, får snart min mount!)

Jag tror det börjar vara för sent på natten.. Eller så skyller vi på DATORSPELET HHOHOHO. 

När frugan har läst detta blogginlägg kommer hon sucka och säga "laxs... du är obehaglig"

HAHAHAHA